punctum
Framförallt den sista delen av boken sätter ord på så otroligt många funderingar som jag själv har haft om fotografi, till exempel varför vissa fotografier helt enkelt känns mycket starkare än andra (som på ytan kan se nästan likadana ut).
Ta bilden ovan till exempel. Om jag sa att mannen på bilden var en äldre författare som hade vunnit Nobelpriset i litteratur samt skrivit hundratals fantastiska böcker, skulle man då säga att den erfarenheten och klokheten syntes i hans ögon?
Och om jag påstod att han var obotligt sjuk och endast hade ett år kvar att leva, skulle bilden bli känslomässigt djupare?
I boken letar författaren efter ett fotografi av sin döda mor som lyckas fånga hennes personlighet i en enda bild.
Han lyckas, men blir nästan galen av att inse att det bara är en platt bild och inget mer som han tittar på och känner igen.
Det är lite fascinerande att ett fotografi kan få en att känna så mycket, och att det är så personligt.
Många kommer antagligen kolla på denna bild utan att känna något över huvudtaget, själv kommer jag alltid läsa in det som jag vet ligger bakom detta foto på min pappa.
Han är varken dödssjuk eller en nobelpristagare, men han är klokare än hundratals böcker och den bästa farsan som finns.
Jag tycker det syns väldigt tydligt.
jävligt intressanta tankar faktiskt, ska nog ta o kolla in den boken!
och sjukligt fin bild, en riktig killer!:) (bilden inte mannen haha)
det här var helt sjukt fint på alla sätt och vis. text, bild och tankar.
fan så vackert.
Men gud bli inte sådär filosofisk och djup nu. Orkar inte med såna
Men cykla o vält. Det står foto & filosofi där uppe, lev med det!
Förlåt, onödig kommentar. Jag är nog bara stressad över att jag inte helt fattar boken jag läst. Nu har jag läst det du skrivit en gång till ordentligt. Det var fint faktiskt, och bilden (som alla andra du tar) är väldigt fin, med fint ljus. Jag tycker han ser frågande ut, men som att han har en egen fin historia att berätta också. Ett fint liv bakom sig liksom.
något säger mig att de flesta inte bryr sig tillräckligt mycket om foto för att ta till sig texten, tyvärr för den är fin.
du tar upp riktigt bra grejer här, keep it up!
Dina foton är alltid fantastiska, och det var verkligen det här med, och det du skrev i texten var väldigt intressant.
väldigt, väldigt intressant.
Den boken ska jag se till att låna då.
Fin bild, den talar verkligen...
Hade det funnits en gilla-knapp hade jag gillat detta så hårt.
så fint! Både texten och bilden på din pappa!
puss tycker om dig<3
du är vis, unge man.
så jädra fint.
Douchebag!
Otroligt fint foto oavsett. Jag hade lättare att identifiera honom som nobelpristagare än som dödssjuk i alla fall.
lägg in nåt meer! :D Vill se mer! Kollar varje dag men du lägger inte upp nåt, jag vet att du har massor fina bilder! :) Puss älskling :*
det här var utan tvekan den finaste och mest fantastiska svartvita porträttbilden jag någonsin sett.
trots att jag aldrig kommer få veta vad som ligger bakom fotot på din pappa så kan jag säga att jag tycker att det var en riktigt vacker bild, du tolkar bilden på ett sätt medan jag tolkar det på ett annat, och det tycker jag är riktigt grymt med fotografi, att man förmedlar så mycket som man inte vet om.
Jag skulle aldrig kunna gå den här bilden förbi utan att stanna upp och titta. Den är så stark och talande och vacker. Dessutom är det klokheten som syns, precis som du säger, och fotot är ett sådant som inte behöver en beskrivning för att växa - har man inget att gå efter bildar man sig en egen uppfattning, för det är komplett omöjligt att bara scrolla förbi.
Fint jobbat.
