lördag
Intervallöpning, häng i solsken, gitarr, mango och plugg. Det har varit en ganska lugn och fin dag idag.
Fick se årets första vitsippor, vilket till viss del kändes lite tragiskt eftersom dom troligtvis har funnits där ett tag.
Jag har tydligen varit så upptagen med annat att jag inte ens hunnit titta på marken.
Det börjar lugna ner sig nu iallafall. Förhoppningsvis hittar jag snart tillbaka hit på riktigt. Det känns bara inte
rätt just nu. Dålig timing när så många nya har trillat in. Well well.
Skrapa ihop en spellista kan jag iallafall. Lev väl, peace, skål och god kväll kära vänner!
. . .
högt över staden
Sitter med rastlöshet och en stor mängd prestationsångest nu såhär på kvällen.
Dåligt recept på god sömn.
Vill ha inspiration och frihet, sånt som känns väldigt långt bort för tillfället. Men det är iallafall fredag nu.
En bra start på något finare.
. . .
jag tror vi flyr rakt in i solen
En enormt stor längtan till sommarmorgonar började denna dag.
Bisarrt mycket ska nu hinnas med inom loppet av cirka två veckor. Mm jag är verkligen fantastiskt bra på
att skjuta upp saker till sista stund men som tur är så är jag även ganska bra på att ändå få dom gjorda till slut.
Och även om den nittonde skrämmer mig så hoppas och tror jag på att det ska gå bra.
Tystnad lär följa ett tag nu men så är det bara. Peace & lev väl!
. . .
bland de identiska husen
Svartvitt är finast just nu, men egentligen bara när det gäller bilder. Idag är en bra dag!
. . .
så länge nu
ta mig till kärlek, ta mig till dans, ge mig nåt som tar mig någonstans
Låt inte bilden lura er, våren har börjat växa i mig. Jag tänkte försöka lämna lite skit bakom mig nu.
Det är verkligen dags att släppa in lite ljus från aprilhimlen, helt klart.
Jag ser fram emot det.
. . .
så visslar fåglarna i träden
Sov gott nu alla.
. . .
tillkännagivande
Idag gjorde jag det.
Min djupa hemlighet hade vuxit sig för stark inom mig.
Det var dags att visa världen sanningen.
Det var nog med lögner, nog med falskhet. Jag sa som det var och nu är det sagt.
Det känns som en oändligt tung sten har lättat från mitt ännu vinterbleka bröst.
"Visst gör det ont när knoppar brister" skrev Karin Boije.
Ja det gör ont, men känslan av att änligen tillåta sig själv blomma ut liknar inget jag tidigare känt.
Det är vår och mina knoppar har äntligen brustit.
De har brustit och visat mitt sanna jag. Den jag alltid varit och alltid kommer vara.
Ricky Martin, tack för allt.
Allt.
Du visade mig vägen hem.
Nu är jag hemma.
. . .
Eftersom det inte längre är första april så är det lika bra att skriva:
Detta är alltså ett aprilskämt, inget annat. Hoppas ingen tog illa upp, peace.
. . .
