Del 6. En get, en dansade katt och Venezia
Efter att ha upptäckt Kroatiens berg och dalar tyckte vi alla att det turkosblå havet och solen lockade mer än äventyr.
Men (and women) who stare at goats.
Fint.
Vi spenderade hela sista dagen vid och i vattnet och sedan tog vi farväl till ön Krk och dess dansande katter.
Sedan bar det av mot Italien och Venedig!
En sovande Boris under ett långt stopp på centralstationen i Villach.
Venedig!
En riktigt schysst pizza fick bli första måltiden i den nya staden.
Vi strosade runt på stan som man gör och bör när man kommer till en ny stad, sedan tog vi igen lite sömn på rummet. På kvällen gick vi ut.
Vi åt på restaurang, kollade på folk och satt utanför en katedral och lyssnade på kvällens konsert som ekade ut över gatan. Det var väldigt fint.
Sedan var Vendig avklarat. Sammanfattningsvis var det väl precis vad man hade förväntat sig, men fint ändå.
Efter Venedig åkte vi längre in i Italien mot Lago Di Garda, även kallad Gardasjön! Fantastiskt fint ställe om ni undrar.
Men mer om det nästa gång. Slut på del 6.
. . .
Del 5. Medelhavet, katter och svindlande höjder
På resans tolfte dag kom vi till ön Krk i Kroatien. Första intrycket var mulet, kallt och blåsigt men vi lekte och hade rätt kul ändå.
Det fanns gott om luriga katter!
Andra dagen på ön gav vi oss ut på äventyr med siktet inställt på byn Baška på södra udden av Krk.
Det fanns gott om katter även där.
Första målet blev en kyrka uppe bland bergen.
Vi klarade av första etappen och kom fram till kyrkan! De andra gick neråt byn igen medan Boris och jag fortsatte.
Vi hade ett tydligt mål, ni kan säkert gissa vilket.
Boris höll balansen, Freddie Mercury-style.
Det var fantastiskt bra grepp (rena rama klätterväggen) hela vägen upp men AJ så ont man fick i händerna..
Vi blickade bakåt, men inte i ilska (obs. popkulturell-referens!).
Vi nådde toppen! Utsikten var fantastisk och känslan av vinden i håret när man blickade ut över den blåa viken var rätt oslagbar.
Interesting-fun-fact: Precis efter denna bild dog kamerabatteriet (och jag tackade högre makter för att det hade hållit hela vägen).
Slut på del 5.
. . .
