SgtSalt

. . .

 . . .

(Göteborg gick mucho bra och nu är det bara en månad med väntan som gäller innan jag vet.
Läskigt, härligt, nervöst, fint och jobbigt men egentligen mest bara väldigt spännande.)

. . .

Let no routine keep us down..

..So I one day can say true
I have lived once too

. . .

Jag känner mig fantastiskt och överraskande glad trots högar med arbeten! Mycket fint.
Och imorrn drar jag till Göteborg med direkt framtidsavgörande ändamål i siktet. Ännu finare.

Mm låt mig få till allt det här nu, snälla. Wish me luck. Peace.

. . .

        . . .

En karriär som kinesisk typograf hade inte varit helt fel.

De vackraste orden på det vackraste sättet.

Och att den tog tog lång tid att göra gör det bara ännu vackrare.

. . .

Verklighetsflykt kan uppenbarligen bjuda på vackra morgonar.

Det har varit fantastiskt skönt de senaste dagarna. Bara ta det lugnt, låta pulsen slå lugna slag och knappt
tänka på något annat än att våren är väldigt vacker när solen lyser.
På kvällarna var det té, böcker och stora stickade tröjor som gällde. En kväll hittade jag en bortglömd kartong
med poesiböcker av Fröding som jag läste i under hela kvällen och tyckte om.
Pappa frågade om jag visste något om Frödings liv och när jag svarade nej så sa han "Bra, för det är enklare
att tycka om hans sena dikter utan att känna till bakgrunden." Nu vet jag vad han menade.

Men nu är det dags för frukost. Nybakta scones, mango och oboy. Känner mej galet romantisk.

. . .

Med en spellista lämnar jag er och flyr till skogen och till Nyköping. Behöver distans från framtiden.

Peace och lev väl!

. . . 

Min teori har alltid varit att om en resa börjar med en fantastisk soluppgång blir den värd att minnas.
Och ja, som ni ser blev det ännu en gång bekräftat.







Efter en stunds väntan på Skavsta bar det sedan av mot London. Flygvärdinnan hade uppenbarligen svalt
mikrofonen innan hon började prata men ingen deppade för det. Tydligt tal är överskattat.





Väl i London bestämde sig vår buss för att välja sin egen väg till stationen. Vi irrade runt en lååång stund och men fick på köpet se halva London redan första dagen. Alla verkade nöjda över det.





Mannen, myten, legenden ovanför lyckades som vanligt hamna i trubbel. Rån, slagsmål och falska droger ledde till en natt i engelsk häkte. Men det mesta löste sig ju trots allt till det bästa till slut.
Vi hoppas på att ordspråket "what don't kill you only makes you stronger" stämmer även i verkligheten.



På väg till ett museum försökte Claes imitera Big Ben. Och lyckades ganska bra dessutom.







Gatukonst, färgglada tanter och musikaffärer det gott om.





Elin filmade och hade snygga brillor i vårsolen.



Jag träffade mannen med siktet inställt på att införa gitarr i Blue Man Group.



Avslutningsvis: Engelsk bromance i all sin strålande sprakt.



För att sammanfatta så har det verkligen varit en jävligt värd och fantastiskt fin resa. Tack för det!

. . .

(Tidigt imorgon är det dags och vi hörs om en vecka! Peace, kram och allt sånt där. Bye!)

. . .

Den gemensamma nämnaren är att dessa skisser har tagit form vid samma typ av tillfälle.
Oftast kring halv två på natten, då jag egentligen borde ha somnat.
Inga klockrena idéer, men ändå sådant som ligger kvar i bakhuvudet morgonen efter.


Idag är första maj. Och vare sig du är konservativare än burkmat eller mer åt vänster än engelsk trafik så
tycker jag att det är en fantastiskt passande dag för att sätta sig ner och tänka.

Tänka på andra, på samhället och på världen. Det behövs mer ödmjukhet och medmänsklighet.

. . .