ett fönster öppnas
från genombrott till sammanbrott
Sånt här uppstår på papper när man lyssnar på bob hund och väntar på att få arbetsuppgifter.
Imorgon är för övrigt min sista dag här i fina stockholm. Roligt. Kul. Nej.
Just nu är jag rätt vemodig över det faktiskt, det har varit så jävla bra här. Känner verkligen att tiden har
runnit iväg alldeles för fort. Men jag har inget val, och två veckor lokaltidningspraktik väntar hemma i västervik.
(Jag har en vag aning om att det kommer bli lite skillnad vad gäller tempo och sånt.)
Imorgon hade jag iallafall tänkt bjuda laget runt på svindyra bullar från bageriet runt hörnet. Det är väl det
minsta jag kan göra efter tre veckor total trevnad.
Det sista jag går ut med kommer dock vara le grand finalé. Vi ska fota ringar och gissa kostnaden?
500 000!!!! En halv miljon kronas i form av en ring kommer ligga på samma bord där vi nyligen fotade filmjölk!!
Det är faktiskt helt sjukt. På riktigt, helt sjukt. SJUKT.
Iallafall, jag vill tacka dessa fina personer, platser och ting för tre otroligt värda veckor i svea rikes venedig:
Andreas. Roland. Erik. Anders. Linnéa. Sara. Monika. Klara. Uteliggaren Bosse+hund. Hemköps 5 för 10kr-bröd. Jonas. Krunegård. Buddha. Nyckelbrickan. Glada morgontjejen. Petter(Klas). Weekdaykillen. 44:ans café.
Tunnelbanekartan. Tove Jansson. Kiss-Kim. Irving Penn. Kameran. Munspelet. Banjogubben. Trumpetgubben.
Dr. House. Fulnudlarna. Fox Mulder. Beirut. Martin Kann. Steven + alla andra trevliga personer jag mött. 4-ever.
Nu ska jag sova. (Trodde aldrig jag skulle säga det men fan vad jag kommer sakna min luftmadrass)
Lev väl. Kram
. . .
all work and no play
Denna torsdag:
Helt klart den mest påfrestande och stressiga dagen i mitt innan så lugna liv.
Jag som trodde jag skulle få sluta tidigt och kanske hinna ut och fota lite innan allt blev lika mörkt som i en nersläckt tunnelbana. Suuuuck så fel jag hade..
Men jag har lärt mig otroligt mycket, träffat massor med trevliga människor, druckit en jävla massa kaffe och dessutom helt garanterat fått tillräckligt med motion för att kunna åka permobil i en månad framöver.
Träffade också en fotograf som hette Petter, vilket ledde till dagens konstigaste konversation:
Fotograf: Tjena, Petter! *räcker fram hand*
Jag: Tjena själv, Petter! *skakar handen*
Fotograf: Nämen oj heter du också Petter? Haha
Jag: Haha ja det verkar så
Fotograf: Fan va nice, men vet du?
Jag: Nej vad?
Fotograf: Jag heter egentligen inte Petter. Jag heter Klas!
Jävligt skumt, otippat och hysteriskt kul!
Hela veckan har för övrigt varit galet fin, trots jobbjobbjobb dagarna i ända. Många spännande saker har hänt, med undantag från tisdagen. Det största som hände den dagen var att jag fick träffa cosmopolitans modechef (emma?). Inte så mäktig upplevelse som man skulle kunna tro, heh.
Jag har även hunnit flytta från min festvåning i skrapan (läs väldigt fin etta) till ett fallfärdigt rivhus (läs helt ok studentrum på östermalm) och sett Hugh Laurie's dubbelgångare. Svårtsmälta grejer.
Just nu är jag helt död i kroppen men jag ser fram emot en bra fredag med fint besök från wästerveejk, mjau!
Engelska ärtor och lev väl.
44:an
Sen dog min kamera på grund av överflöd på färgbrus och underskott på vettigt ljus. Men iallafall.
. . .
omfgx1000000
Fjortisvarning på rubriken men fy fan något galet hände förrut.
Jag träffade Krunegård!!!!!!!! Så jävla sinnessjukt grymt!!! Haha jag är helt extatiskt.
Jag skulle precis av svänga av vid medis och så bara var han där. Helt plötsligt. Livs levande.
Herregud.
"Du är så jävla bra!" var det enda jag fick fram först och han svarade "haha åh tack som fan"
Sen sluddrade jag fram något osammanhängande om att dom nya skivorna var asbra
och att jag hoppades på att se honom i sommar.
Stockholm är kung! Tänk om sånt här kunde hända oftare, då skulle jag vara lycklig dagarna i ända.
Innan denna historiska punkt i mänsklighetens långa historia var jag på 44:an och träffade Sara
+ folk som hon kände (dvs alla som var där typ) Det var fint, måste dock ha sett en aning bortkommen
ut eftersom jag inte kände mer än, ja en.
Ett jävla ös på scenen var det iallafall, fast kanske inte min musikstil direkt. Men lätt trevlig kväll!
Tack för det.
Imorgon ska jag träffa en fotograf som behövde lite hjälp med en plåtning för Oriflame.
Hoppas på trevnad och lärdom! Nu ska jag käka och sova, tidig dag imorgon. Suck.
Men sen är det helg och det ska bli mäkta kul! Längtar.
Lev väl!
. . .
dagar
I brist på nya bilder får det istället bli en gammal tråkig, tyvärr.
Dag 1: Nervöspirr, trevligt mottagande, kaffe, redigering och porr med Ernst Kirchteiger.
Hör till min glädje att dom spelar detektivbyrån vid redigeringen och blir dessutom bjuden(!) på sjukt gott och dyrt indiskt käk. Vi utbyter lite flumiga historier kring kryddstark mat och jag tror jag kommer trivas rätt bra.
Dag 2: Ser och lär, dricker kaffe, redigerar bilder och äter skumt godis som smakar kanel.
Har för första gången i mitt liv en lunchlåda med mej och jag får svabba hela studion. Älskar det.
Resten av eftermiddagen så redigerar och fotar vi till HM's vårkampanj. Rätt skoj och sjukt lärorikt.
Och nu sitter jag här. Väldigt trött men också nöjd med tillvaron.
Det enda jag kan klaga på är att jag slutar så jäkla sent att jag inte hinner göra något efter att jag har slutat..
Längtar sjukt mycket till helg så man kan hänga lite på stan och spontanåka tunnelbana hit o dit.
Ja men det var allt. Heh ointressant inlägg trots att så mycket har hänt. Men iallafall.
peace
. . .
let them pass
Imorgon 13.15 bär det av mot huvudstaden för några veckors praktik. Hoppas på bra dagar.
Lite rädd för att det kommer bli ensamt i en stad där jag inte känner fler än vad jag kan räkna på fem fingrar,
men samtidigt med känslan av att det också helt säkert kommer bli mycket fint.
Det kommer väl antagligen bli lite tystare än vanligt här men misströsta inte, det kommer ljusning.
Jag lämnar en liten hög musik till nästa gång det händer något. Tack och hej. Kram. Lev väl.
. . .
hav
. . .
fly,
och börja leva.
Vintern för med sig endast tung grå inspiration, men ibland är det så.
Dock så är jag inte vad jag gör, som tur är. Fast numera vet jag varken vad jag gör eller vem jag är.
Jaja, jag ska ta mej i kragen, eller nåt sånt. Peace.
. . .
oh klubbland
god natt alla fina människor där ute, god natt.
. . .
go my own way
Fågeln har talat. Resten är upp till oss.
Nu ska ut och frysa sönder. (Mina fötter+converse-10°=fett kallt)
Jag kommer nog hem om nån dag eller så.
Lev väl.
. . .
2010
Skratt.
Inspiration.
Kunskap.
Stockholm.
Göteborg.
Lägenhet.
Djupa fönster.
160-säng.
Bokhylla+böcker.
Röd gitarr.
Äventyr.
Utmaningar.
Vänskap.
Rysningar (den rätta sorten).
Konserter.
Galenskap.
Solsken.
Kärlek.
Tid.
Hoppas.
. . .
natt efter natt
Gudar o döden och allt som är ogreppbart stort
4:48 kommer alltihop. 4:48 är hjälpen långt borta. 4:48 kan mörkret inte stoppa.
Svetten täcker sängen, allt jag vill är och vakna med dig tätt intill.
Men sömnen satans sömnen var är den? Istället ligger man på rygg och ältar minnen.
Jävla näsa som rinner och jävla huvud som spränger. Jag tror jag går sönder!!!!!!!!!
Markus försöker trösta mej, men lyckas bara delvis. Snälla nu..
. . .
söndagsfötter
god hjul
(Efter lång förberedelse kunde min reflex-idé äntligen bli verklighet!)
Om ni kikar till höger så ligger det några små julklappar under menyn och väntar.
Se det som ett slags tack för att ni har gett mej så otroligt mycket fint i form av snälla ord.
(Men förvänta er inte mycket och tänk på att det är tanken som räknas)
Nu väntar en dag av julmys med gröt, aladdin-askar, valnötter, karl-bertil, glögg och annat fint.
Jag önskar er allt det finaste. Fred och kärlek, stor kram och god jul!!!
. . .
life/universe
grenverk
Grenar sätter verkligen igång fantasin. Det är lite som att titta på moln. Man kan se vad som helst.
- : Dagens soundtrack : -
. . .
mörkret tändes upp igen
Stjärnklara nätter i december lämnar mej fylld med frågor och endast ofullständiga svar.
Allt där uppe känns så stort, allt här nere så litet och stjärnorna är fler än vad jag någonsin kan förstå.
Precis som när jag var liten så är "stjärnstopp" nog fortfarande det högsta talet som existerar.
I takt med den ylande och yrande snöstormen utanför så blåser jag nu liv i allt det här än en gång.
Ni bryr er så otroligt mycket och jag firar med en stor stickad tröja, té, skissblock samt José Gonzalez.
Javisst, pojken är lika fantastiskt originell och känslosam som alltid. Kram!
. . .
vinterdvala
Det finns inte mycket mer att säga nu.
Jag har så otroligt mycket att göra men så lite tid.
Återkommer när jag har något vettigt att visa upp. När jag har vaknat.
Till dess, lev väl. Kram. Eller nåt annat trevligt.
. .
