SgtSalt

Idag ska en ansökan vara inne och idag ska jag skicka in en ansökan. Min planeringsförmåga är fantastisk.

Framtiden gör mig för tillfället fruktansvärt trött. Jag har många möjligheter och borde verkligen inte klaga men
ändå så vill jag nog påstå att det är svårare att välja när man har många alternativ. Konstigt nog.

Ett påsklov snart utan några större prestationskrav kommer sitta bättre än en röd basker på en popflicka. 

fred och kärlek.

. . .

Royal Republic var bredbenta så det räckte och blev över men det var väldigt bra ändå.

Förhoppningar förverkligade och en smula mer. Petter, nöjd.

Nu väntar en massa plugg, plugg, plugg och ja, plugg. Men det är faktiskt helt ok.

Peace och lev väl.

dimmiga dar, det var fina dar


Jag går i motvind och försöker hinna med hundra saker jag inte vill göra, 

saker som hela tiden hindrar mig från att göra saker jag vill göra.

Samtidigt så har jag inte ens ork till att göra sånt som jag verkligen vill göra,

och hur fan ska jag då orka göra det som jag inte vill göra?


. . .

Det är nåt som är fel med mig, det vet jag helt säkert, men musik och dagdrömmar fyller tomrum.

Nu lyser solen för en kort stund. Jävla fint.

. . .

Min första tavla i färg sedan mellanstadiet.

Nu har solen gått ner. Det är sorgligt och jag vill inte jobba med skolskit. Inte idag. Fan.

(Lyssna på den här spellistan om du vill vara otroligt indisk) Tack och hej.

. . .

Broder Daniel är mitt sällskap ikväll och själv försöker jag skriva ner tankar i min dagbok.
Det är nog minst ett par månader sedan sist. Jag hoppas att det är ett gott tecken.

Utan att låta alltför nostalgisk måste jag säga att gamla dagbokssidor är bland det finaste som finns.
Så mycket patetisk skit och så många glädjefyllda meningar i ett enda block. Det är fantastiskt.
Men det fascinerar mej att allt kan kännas så annorlunda när jag läser vissa gamla rader.
Jag som person och hur jag väljer ord. Det är aldrig samma känsla när jag läser som när jag skriver.
Ändå är det samma person som har skrivit det. Att jag har förändrats de senaste åren är ett faktum.

Men det bästa med dagböcker är ärligheten. Få saker är svårare för mej än att berätta om hur jag känner
och tycker när det verkligen gäller. När det är alldeles för seriöst och så mycket kan bli fel.
Ändå lyckas ett block från bokia ta del av sådant som ingen annan får. Jag vet faktiskt inte varför.

[When We Were Winning - Broder Daniel]

. . .

(klicka här för att se tanken bakom)

. . .

morgonspellista

. . .

asleep on a sunbeam
I wonder if you realise you fascinate me so

. . .

Första skoldagen idag på mer än två månader. Kul.

En ond och ytterst bitter gubbe skvätte ner mig med sin smutsgrå volvo. Tack.

Himlen grät halvsmält snö dagen lång. Jag förstår den.

Någon drack virtuell öl under skoltid. En vanlig dag på medieprogrammet.

Prinsessan Diana växer på träd i lärarrummet. En vanlig dag på medieprogrammet.

Kenny är mentalt skadad. Men det är jag också så det är lugnt.

Pontus blandade ihop Mozarts opera Figaros bröllop med Carmen. Dah.

Jag drack MER ur en julmugg. Kände mig riktigt julmysig tills någon nämde studenten. 

Mitt skåp luktar blöt jacka. Kenny's luktar MER.

Jag är övertrött och ledsen över att jag inte har någon att krama just precis exakt nu.


Rätt bra dag iallafall.

. . .