SgtSalt

För tre år sedan hade jag höstlov och bodde ett par dagar i en vit stuga i skogen. Tidigt en riktigt dimmig morgon
gick jag ut i kylan och genom en knäpptyst mörk skog tills jag kom fram till det jag skulle. Ett berg.
Högst uppe på det berget satt jag och såg solen långsamt stiga över skogen. Havet låg som en tunn guldtråd vid horisonten.

Jag har aldrig saknat det förrut men ju längre tid som går desto finare blir minnet. Nu saknar jag det faktiskt lite.

Alltid så nostalgisk.

. . .

Äntligen en lugn kväll, den första på många dagar nu. Ska nog se till att göra sådant jag aldrig hinner annars.
Hm ska laga en soppa tror jag. Skriva brev. Lyssna på lite bra musik. Jo men det låter himla fint faktiskt.
Oho för lite övertrötta konstiga inlägg såhär vid barnprogramsdags. Linssoppa. Ja det blir nog fantastiskt bra.

. . .

I Göteborg har den gråa hösten börjat och varje morgon är gräset är frostigt vid busshållplatsen.
Känner mig nostalgisk när jag går ut klockan 8.23 och lyssnar på Beatles, While My Guitar Gently Weeps.

På andra sidan Sverige plockar mina föräldrar äpplen och gör paj med mycket kanel.
Det är nog sånt jag saknar ibland.

. . .

Självinsikt är nyttigt och idag insåg jag att det ofta är så att jag blir som minst inspirerad när jag är mår som bäst.

Det var en lite oväntad insikt eftersom jag alltid hävdat motsatsen, men samtigt ganska förståeligt.
Jag har helt enkelt inte tid till att gräva ner mig i svåra filosofiska träsk fyllda av små fina clicheér och vackra popcitat.

Hursomhelst så fick vi en liten eftermiddagsuppgift om att göra ett självporträtt i stil med hur man är som person.
Det hela gick väldigt snabbt eftersom jag är en pojke med enorm kunskap om mig själv (halvsanning).
Moln. Fåglar. Himmel. Solsken. Stryka-undan-luggen-lite-för-ofta. Fin tröja. Röd knapp. Lite klurig. Lite töntig. Lite snäll.

Mycket jag.

. . .

Jag är mycket medveten om att saker och ting aldrig är bestående. Mycket väl medveten.
Men det hindrar mig inte från att älska det mesta i livet jag lever just nu. För det går ju så jävla bra.
(Och plötsligt känns ett berg av disk mer hemtrevligt än som ett problem. Det är fina tider.)

. . .

Blir som i psykos av att lyssna på det här. Men jag gillar det. Mycket.

. . .

. . .

Tillsammans med musik och sol är Saltholmen finast just nu.

. . .

Som om jag inte redan älskade Göteborg och dess enda sanna kung.

. . .