tillkännagivande


Idag gjorde jag det.

Min djupa hemlighet hade vuxit sig för stark inom mig.
Det var dags att visa världen sanningen.
Det var nog med lögner, nog med falskhet. Jag sa som det var och nu är det sagt.

Det känns som en oändligt tung sten har lättat från mitt ännu vinterbleka bröst.

"Visst gör det ont när knoppar brister" skrev Karin Boije.
Ja det gör ont, men känslan av att änligen tillåta sig själv blomma ut liknar inget jag tidigare känt.
Det är vår och mina knoppar har äntligen brustit.
De har brustit och visat mitt sanna jag. Den jag alltid varit och alltid kommer vara.

Ricky Martin, tack för allt.

Allt. 

Du visade mig vägen hem.

Nu är jag hemma.

. . .

Eftersom det inte längre är första april så är det lika bra att skriva:

Detta är alltså ett aprilskämt, inget annat. Hoppas ingen tog illa upp, peace.

. . .

all work and no play


Denna torsdag:

Helt klart den mest påfrestande och stressiga dagen i mitt innan så lugna liv.
Jag som trodde jag skulle få sluta tidigt och kanske hinna ut och fota lite innan allt blev lika mörkt som i en nersläckt tunnelbana. Suuuuck så fel jag hade..
Men jag har lärt mig otroligt mycket, träffat massor med trevliga människor, druckit en jävla massa kaffe och dessutom helt garanterat fått tillräckligt med motion för att kunna åka permobil i en månad framöver.
Träffade också en fotograf som hette Petter, vilket ledde till dagens konstigaste konversation:

Fotograf: Tjena, Petter! *räcker fram hand*
Jag: Tjena själv, Petter! *skakar handen*
Fotograf: Nämen oj heter du också Petter? Haha
Jag: Haha ja det verkar så
Fotograf: Fan va nice, men vet du?
Jag: Nej vad?
Fotograf: Jag heter egentligen inte Petter. Jag heter Klas!


Jävligt skumt, otippat och hysteriskt kul!

Hela veckan har för övrigt varit galet fin, trots jobbjobbjobb dagarna i ända. Många spännande saker har hänt, med undantag från tisdagen. Det största som hände den dagen var att jag fick träffa cosmopolitans modechef (emma?). Inte så mäktig upplevelse som man skulle kunna tro, heh.
Jag har även hunnit flytta från min festvåning i skrapan (läs väldigt fin etta) till ett fallfärdigt rivhus  (läs helt ok studentrum på östermalm) och sett Hugh Laurie's dubbelgångare. Svårtsmälta grejer.

Just nu är jag helt död i kroppen men jag ser fram emot en bra fredag med fint besök från wästerveejk, mjau!

Engelska ärtor och lev väl.


2010


Skratt.

Inspiration.

Kunskap.

Stockholm.

Göteborg.

Lägenhet.

Djupa fönster.

160-säng.

Bokhylla+böcker.

Röd gitarr.

Äventyr.

Utmaningar.

Vänskap.

Rysningar (den rätta sorten).

Konserter.

Galenskap.

Solsken.

Kärlek.

Tid.



Hoppas.


. . .

filosofi/poesi


El Stockholmo var väldigt fint. Speciellt från sjuttonde våningen i skatteskrapan.

Hemresan var väldigt fin den också, trots viss övertrötthet.
Vi lyssnade på ett väldigt intressant radioprogram om filosofi och det blev massor av diskussion i bilen.
Jag lärde mej bland annat att filosofi kan ses som poesins motsats.

Poesins uppgift är utvidga språket, att skapa nya meningar och ord som lämnar oss frågande.

Filosofins (hopplösa) roll är att ge oss svar på våra frågor, förklara om vår värld och hur den kan bli bättre.


Väldigt förenklat men samtidigt ganska vettigt tycker iallafall jag. 

Inte för att det hade så mycket med ämnet att göra men det fick mej dessutom att tänka lite på min roll.
Min roll här, genom bloggen. Den stora frågan lyder: vad gör jag och varför?
Jag skriver texter om sådant jag tycker är fint. Jag tar bilder på sådant jag tycker är fint.
Fint, fint, fint.
Borde jag skippa finheten och börja med mer oseriösa saker? Eller sluta helt?
Den inre resan är kanske över, kärleken borde kanske istället endast upplevas, snarare än skrivas om?

Så många svåra frågor, så få enkla svar
skulle man kunna säga om man gillar djupa meningar. Som jag.

Men troligtvis så kommer jag inte sluta eller ändra det jag gör, av den enkla anledningen att jag tycker det är otroligt kul och inspirerande att glida runt i bloggvärlden och hitta nya fina ord och människor.
Det må vara lite irriterande för vissa, men jag trivs verkligen med att utveckla en slags alternativ värld där känslor förenklas och uttrycks på fina sätt med fina ord och fina bilder. Det är en fin värld helt enkelt.

Jag har ingen genomtänkt avsikt med det hela, mer än att jag vill bli glad av det jag gör.

Och det blir jag, väldigt ofta. Kanske är allt frid och fröjd.

Kanske söker Poeten/Filosofen något.

gniretadppu lekne ne


Ni får förlåta att det inte kommer upp så mycket bra bilder här för tillfället.
Det är svårt att hinna med allt, även om det också känns som att jag inte gör något alls ibland.
Men jag ska ta tag i mitt projektarbete nu den kommande veckan och det ska bli intressant och skoj.
En fotoutställning kommer bli resultatet och en par av bilderna har ni redan fått se här under sommaren.
Temat till utställningen är lite vagt, eller iallafall ganska svårt att beskriva, men jag själv vet hur det ska vara.
Och det är ju trots allt huvudsaken. Fast jag ska nog lyckas komma på något fint sätt att "förklara" temat.

Jag har upptäckt mycket ny fin musik den senaste tiden (på tal om annan skit ni absolut inte bryr er om).

Melpo Mene (tack david), Velvet Underground och The Postal Service för att nämna några.

Dessutom har jag återigen fallit för Kent, något som jag alltid brukade göra på hösten under högstadietiden men som det nu var ett bra tag sen jag gjorde på allvar.

Skolan har blivit ännu tråkigare (vilket kändes omöjligt innan) och om det inte vore för rasterna och skratten skulle jag dö lite grann inombords varje dag.
Håller redan på att gå sönder över hur sinnessjukt astråkigt det är att göra samma skit dag ut och dag in.
Jag längtar ihjäl mig efter dagar då man kan gå upp tidigt på morgonen utan att sedan tvingas gå till skolan.
Har insett att morgonsol och en lugn frukost utan stress är bland det bästa man kan uppleva vissa dagar.


Jaha det här blev inte särskilt intressant för er att läsa..
Men senare ikväll ska jag slänga ut en bild jag iallafall blev rätt nöjd med!
En klassisk SgtSalt-bild skulle man kunna säga (håkan inspirerat såklart)

Nu väntar bio.

Ha det fint!

(insåg just att mitt inlägg från håkan på liseberg blev mitt 100:de, det känns riktigt bra!)

"behind every cynic lies a bitter dreamer"


Igår, i en nästan tom biografsalong, såg vi Broder Daniel Forever.

Den var underbar.

Fantastiskt filmad, fantastiskt klippt, fantastisk musik och ett fantastiskt band.

En otroligt bra början med en klockren voiceover från Henrik tar start med Middleclass, den första låten dom
spelade under avslutningskonserten i Göteborg och Way Out West.

Sedan säger Henrik med ett halvnervöst leende

- Vi är bara ett band.

Det är verkligen så sjukt cliché men jag älskar det så jävla mycket ändå.

Jag kan verkligen förstå att många tycker Henrik är dryg men jag kan bara inte tycka det själv.
Inte nu.

- Vi är födda i en tid efter alla krig.

Det var början på den bästa scenen i en dokumentär jag någonsin har sett.
Tillsammans med Henriks fina filosoferande visas bilder på övergivna silos, lyftkranar och bäst av allt:
En stor parkeringsplats med exakt likadana bilar.

Why is it so we die just as copies?
If it's so we're born originals.

Jag tyckte verkligen om övergången mellan Theo's glada minnen om hur Anders glömde öppningsakorden
och Henriks allvarsamma prat om hans självmord. Även det, tillsammans med scenerna då Henrik är på
plats i sin gamla skola, var en av de finare i filmen.

                                                                                           - : -

Med en grym blandning av fina ärliga intervjuer och underbara konsertscener (speciellt No Time For Us)
var denna dokumentär mer än bra. Jag tyckte om och uppskattade den grymt mycket.

För övrigt var det helt fantastiskt fint att se Anders föräldrar sitta vid sidan av scenen under konserten.
När Theo och Pop-Lars gick fram och gav dom en kram var det väldigt rörande och fint.

Och eftersom detta lär bli det sista man får se från BD vill jag påstå att dom går ut med flaggan i topp.

Till skillnad från många andra band fick dom verkligen en vacker avslutning.

läs inte om ni inte sett filmen!!! (bara ett tips)


(Fast ni lär ju se en del ändå haha förlåt)


Harry Potter och Halvblodsprinsen


Bra. Riktigt bra. 

I sina bästa stunder.

I sina sämsta stunder, mycket långt ifrån bra tyvärr.

Men med tanke på att jag gick in med förhoppningar om att detta skulle bli den grymmaste filmen i år så
är det väl kanske inte så konstigt att jag gick ut från biografen en smula besviken.
Men jag trodde verkligen att det skulle kännas mycket bättre än så här efteråt.


Filmen uppfyllde trots allt bara knappt fyra av mina krav faktiskt. Och den lyckades verkligen skita
fullständigt i de som betydde allra mest för mej dessutom.

En lista är på sin plats helt klart.

3 stora negativa saker:

- GINNY!! Jag begravde bokstavligen ansiktet i händerna när hon viskade "close your eyes" till Harry.
Jag trodde verkligen inte hon skulle irritera mej SÅ mycket men det gjorde hon. Uselt skådespeleri.
Usch. Försvinn snälla.

- Grottscenen var för kort. Den var fantastiskt gripande i boken och den borde varit bättre samt
längre i filmen. Det är allt jag säger.

- Dumbledores begravning var för kort. Den var fantastiskt gripande i boken och den borde varit
bättre samt längre i filmen. Det är allt jag säger (upprep. medveten).

(vad var grejen med att Kråkboet blev totalförstört för övrigt?? inte fasiken var det med i boken)

Att det precis bredvid mej satt två extremt hysteriska damer i yngre medelåldern och asgarvade högt vid
exakt VARJE halvkul scen gjorde det negativa ännu mer negativt dessutom.


3 stora positiva saker:

- RON!! Tänk om hans syster kunde ha lyckas lika bra. Ron var verkligen grymt underhållande som vanligt.
Helt fantastiskt kul att bara se honom. Och en lite gullig målbrottsröst hade han fortfarande också haha.
"I'm in love with her!!" haha! klockren.

- Alan Rickman var för kort. Nej jag skojar bara (åh så kul) Seriöst. Alan Rickman slår verkligen alla andra
på fingrarna med sin underbara karaktär Snape. Är typ helt kär i hur han lyckas vara så sjukt sliskig och
grym hela hela tiden! Åh Snape gjorde verkligen mycket bra för filmen. Tack för det. 

- Magisk humor. Älskade verkligen nästan all humor och Harry hög på lyckodryck var fan en fröjd att se!
Sinnessjukt kul i sina bästa stunder. Ron stod dock för det mesta roliga men även Harry lyckades erövra
några scener med humor.

Summan av saltet: (alt. kardemumman)

Helt okej film, men den var för lite rörig och en aning seg i början. Ogillar som sagt STARKT att dom inte
utnyttjade Dumbledores begravning mera. I boken var det mycket gripande och filmens motsvarighet var
verkligen inte mer än "tjo tjena dumbledore e död nu tänder vi våra stavar klart slut hej svejs"

Filmen kändes lite mera som en upptakt till nästa film faktiskt. Den hade inte något grymt klimax och var
verkligen LÅNGT ifrån samma klass som Fången Från Azkaban (som är lätt den bästa).
Jag skulle vilja påstå att jag tyckte ungefär 50% av filmen var bra, resten var meh.  

Ungefär 3/5 (svagt)

Tillägg: Måste säga att jag tyckte det var lite facinerande och en aning konstigt med den lilla 
bibel-referensen dom lyckades få med för övrigt. För jag antar att Dumbledores delade eldhav inte bara
var en lustig tillfällighet.
Helt klart var det någon som ville vara lite klurig och ge oss en tankeställare
.
.


äntligen hemma


åh.

riktig säng, riktig mat, riktig toalett, riktig sömn.

mitt hem är himmelriket helt jävla klart.

nu är jag alltså hemma igen från hultsfred och jag måste säga att det verkligen
har varit en riktigt klockren upplevelse.
ju mer jag tänker tillbaka på det ju mer inser jag att det var asgrymt.

jag lyckades (med ett par undantag) faktiskt bara träffa rätt sorts människor och det känns
helt underbart bra. 

men mer om festivalen i ett senare inlägg.

det känns verkligen helt otroligt fint att komma hem och upptäcka att så helt sinnessjukt många
nya människor har upptäckt min blogg när jag varit borta på festival.

åh jag skulle vilja krama alla som skrivit så fina kommentarer!

verkligen en fin födelsedagspresent så här i efterhand

speciellt stor kram till mango som till och med länkade till mej från sin blogg.

du gjorde mej verkligen helt underbart glad ska du veta! =)

men nu ska jag gå tillbaka till mitt normala liv och äta riktig mat samt en något försenad tårta

ser också så underbart mycket fram emot att träffa någon sedan ♥

stort tack igen till alla som skrivit så fina kommentarer
ni kompenserade bort min huvudvärk.

tacktackTACK för det  =)

jag och håkan hellström

drömde en rätt underlig dröm inatt
jag var på en fest, en riktigt kul fest var det och kvällen avslutades med att jag tungt somnade på soffan
när jag vaknade sken solen in på mitt ansikte
jag gick ut i köket
kände inte igen lägenheten överhuvudtaget men av nån skum anledning visste jag ändå vart allt fanns
i köket satt håkan
han sa ett trött hej och jag svarade detsamma
en tjej, som var väldigt lik hon som spelar lena i videon kom igen lena, satt där också och hon hälsade hon också
eva hette hon (inte lena) och satt uppkrupen på en röd pinnstol med ett vitt linne på sig
jag tog fram en banan och kokade gröt precis som jag alltid gör på morgonarna och satte mej sedan vid bordet
- vill du ha en öl? frågade håkan
det ville jag och tog emot den burk som håkan sträkte fram mot mej över bordet 
väldigt god var den
- tack, sa jag
- de e lugnt, sa håkan
sedan började vi prata om hans låtar i en stund som kändes som en evighet
vi pratade om tro och tvivel, bara dårar rusar in, missisippi kan vänta, kärlek är ett brev skickat tusen gånger, hurricane gilbert, precis som romeo, går vidare och uppsnärjd i det blå
han berättade att alla hans låtar är en hyllning till den musik som verkligen betytt något
jag sa att det var den bästa hyllningen i världens långa långa historia

sedan gick vi ut i trappuppgången och tog hissen upp och gick ut på taket
plötsligt blev det kväll och allt såg ut som i en mycket speciell och fin musikvideo
timo och de andra dök upp och vi började alla dansa och spela på ett helt underbart galet sätt
timo och eva kramade mej och sedan hoppade vi upp i luften, högt över taken, och så skrek vi
- EXBLODERA BATTERIIIAAA!!!!!
kändes som den asgrymmaste kvällen någonsin
  
vi satt kvar där uppe på taket en stund och pratade dylan och the smiths
jag berömde timo för i'm indian och han blev väldigt glad och log så där fint som han gör
sedan ville håkan att vi skulle gå
men jag ville stanna kvar och se på solnedgången en stund så jag sa
- gå ni, jag kommer dit sen
men sen precis när dom gått insåg jag att jag inte visste var "dit" låg
fuck också, jag som inte hann diskutera gårdakvarnar och skit med håkan tänkte jag

när jag insåg det vaknade jag och var först asförbannad på att jag låtit en sån enorm chans glida undan
sen fattade jag att det var en dröm
det var väldigt trevligt att prata med håkan, han kändes väldigt ärlig och skoj
och för övrigt så var det som jag trodde
att håkan fick idén till uppsnärjd i det blå genom dylans tangled up in blue

god morgon

RSS 2.0