in the morning
03.47 nere vid sjön.
"Uppe med tuppen" så fan heller. Tuppen sov och det borde jag också ha gjort.
(Ifall ni undrar så ja, jag såg ut som en zombie. En zombie med randig tröja och cheap monday. Nice)
Men vad gör man inte för en bild, även om den inte blev sådär galet fin som jag ville.
Tidiga mornar är ju väldigt fina trots allt.
bra start
Tio noteringar från höstterminens första skoldag:
- Jag kom en timma försent.
- Jag träffade alla dom som jag inte har sett under lovet, trevligt.
- Jag fick mitt nya schema (blandade känslor).
- Bästa läraren Klas hade skaffat skägg.
- Mona hade ramlat i en trappa och brutit handen. Men hon levde och kunde gå ut med hunden.
- Hoschang berättade att han hade blivit mordhotad av iranier via Facebook.
- Jag slutade innan elva. Åh så underbart.
- Att upptäcka mask i ett plommon är sjukt jävla vidrigt.
- Små mjukglassar är stora och verkligen inte små.
- Boris gillar bamsekorvar (!)
Grymt skönt med helg nu i alla fall, skolan tar väldigt hårt på en ibland.
(Tragiskt kort inlägg jag vet, förlåt)
det där var fi-iiina dar
Imorgon börjar skolan igen.
Usch.
aldrig, aldrig ensam, alltid ensam här
De vackraste träden står alltid ensamma.
för patetik är konst
och konst är att förstå.
(mittenbilden har jag bara redigerat, tagen är den av denna fina människa)
böcker och människor
de ser väldigt lika ut.
ingen som skiljer sig särkilt mycket från resten.
några är tjocka, andra är smala.
några är gamla, andra är nya.
men tillsammans blir dom inget mer
än långa rader av böcker som fyller hyllorna.
än stora massor av människor som fyller gatorna.
men tar man sig tid att titta på framsidan
märker man att varje bok inte alls är som alla andra.
märker man att varje människa inte alls är som alla andra.
det är något som skiljer sig från bok till bok.
det är något som skiljer sig från människa till människa.
och tar man sig ännu mer tid och tittar inuti,
så upptäcker man att de till och med är unika.
tack lisa för inspirationen.
en ny scen ur min bd-stad
Bilden är tillägnad hon med ett , efter namnet.
Skulle vara grymt trevligt om ni som lyssnar på broder daniel skrev en kommentar eller nåt.
Roligt att få veta hur många av er som läser som har upptäckt ett av världens bästa band liksom.
Ni som bara tycker om bilden får också gärna skriva nåt såklart.
broder daniel forever.
(klicka)
resterna utav vårt way out west -09
Hoppas fina minnen aldrig förstörs och blir sorgliga. Det skulle ta det vackra ur nästan allt.
Slänga hemskt gärna iväg en kommentar om ni är på det humöret.
sommaren snurrar fort
Min hatkärlek till solnedgångsbilder blir bara större och större.
Vettiga och förstående föräldrar är med största sannolikhet det absolut bästa som finns.
Känns som det var evigheter sen vi satt ner och pratade som vi brukade.
Men ikväll var det som förr och det var grymt välbehövligt.
Clichébild jag vet, men lev med det.
fy fan för speglar
När allt känns piss blir man kreativ har jag hört. Men det är fortfarande inte värt det. Verkligen inte.
Jag vill härifrån. Någonstans där man bara smälter in och slipper bry sig.
arctic monkeys
"..and my thoughts got rude as you talked and chewed, on the last of your pick and mix.."
Trots att besvikelsen över att dom lämnade scenen utan att ha spelat Mardy Bum inte har lagt sig än så
kan jag faktiskt inte neka till att jag tyckte att dom var helt jävla fantastiska och underbara musikalisk.
Drygt som fan att skita totalt i publikens rop men som sagt, sjukt grymma ändå.
Att öppna med My Propeller var så rätt så det finns inte.
Trummor, ett liten sekunds paus, BAM!
Underbart.
Sen Crying Lightning. Jag dör lite när jag tänker på det faktiskt. Åh så sjukt jävla bra!!
Och när dom drog igång I Bet That You Look Good On The Dancefloor, YES så grymt!! 5.2 på richterskalan.
Typ.
Skulle vilja säga att slutsatsen och summeringen av konserten är enkel.
Musiken rockade mycket mer än bandet men i efterhand gjorde det inte så mycket.
Bäst var Crying Lightning, I Bet That You Look Good On The Dancefloor och Fluorescent Adolescent.
Och dom var verkligen totalt jävla bäst.
laakso
"..västerbrooon, I hate walking on you.."
Trots att jag kunde så få texter var det en mycket bra spelning. En väldans massa röj var det dock och
eftersom jag hade min kamera med var det inte alltför grymt. Men den överlevde och det gjorde även jag.
Roligast var nog de två fyllon som stod brevid mej. Först trängde de undan mej och sedan gav de direkt
tillbaka min plats när jag snällt påpekade att de ställt sig där jag stod.
Sen stod dom bakom mej och tjatade en jävla massa om att Robyn skulle spela.
Hade inte hjärta nog att förklara att det var ett svensk/finskt rockband och inte Robyn som skulle spela.
Dom drog sedan.
Som sagt kan jag inte så väldigt många texter utantill med Laakso men dom jag kunde var
Västerbron och High Drama och de låtarna var just därför dom bästa enligt mej.
liseberg och lite way out west (more to come)
En väldigt kul grej under Band of Horses var när bassisten sa "solen skiner".
Alla applåderade och Ben kompleterade med att säga "fy fan!" haha.
- Borta bäst men hemma bra.
Så sant, så sant kära bror.
I förrgår kom jag alltså hem från Göteborg och det har varit helt jävla underbart!
På torsdagen var vi på Liseberg (första gången för mej) och tjeeeeeeena vad kul det var!
Höjdpunkerna var Balder och Kanonen och jag kan fortfarande le åt hur skoj och fint det var.
Sedan på fredagen så var vi i Slottsskogen och på Way Out West.
En grymt bra konsert med Timo blev det första vi såg och var man inte glad så blev man det av honom.
Timo log, jag log, underbart helt enkelt. Dessutom lyckades han vara egocentrisk med charm och det är
ju en bedrift som verkligen inte alla lyckas med! Skit med Timos namn på lär ju ha sålt guld efteråt haha.
Bäst var enligt mej Sweet Marie och Sixteen.
Efter Timo blev det senare en aning Beirut och även fast jag mer eller mindre aldrig riktigt suttit ner och
lyssnat ordentligt på dom så fick jag känslan av att det var bland det bästa på hela fredagen!
Underbart bra helt enkelt. Ska börja lyssna mera på dom nu.
När Beirut var över drog vi oss bakåt och hamnade på en kolossalt varm konsert med Band of Horses.
Inget asgrymt men en riktigt bra spelning helt klart.
Bäst var utan tvivel No Ones Gonna Love You och Is There a Ghost. Även The Funeral var grymt bra.
För att hinna få bra platser till Laakso drog vi sedan till Linné där vi tyvärr bara hann se slutet av Florence
and the Machine. Väldigt synd faktiskt för hon är jävligt bra.
Laakso leverade som väntat men ändå inte så mycket mer än just "som väntat". Lite tråkigt att jag kan så
få texter med dom men High Drama och Västerbron som var lätt bäst hade man ju koll på.
Sjukt snygg ljusshow hade dom också! Laakso-färger i galna mängder.
Sedan gick vi bort till Flamingo i mycket god tid och tack vare det fick vi inte bara asbra platser utan vi fick
även se Anthony and the Johnsons vilket var coolt. Han är cool. Och bra. Mycket bra.
Och sen efter lite hysteri och värme från de andra i publiken var vi redo för höjdpunkten Arctic Monkeys.
Men det blir i ett senare inlägg jag skriver om det.
Ett inlägg med många bilder från Laakso kommer ikväll! Lev väl tills dess.
tiiiimo räisänen
Timo hade skaffat sig en jävligt snygg gitarrist. Eller ja, "snygg" haha men han var rolig att se på!
Timo ser överförtjust och lycklig ut när han blickar ut över publikhavet.
Fråga: Vilken låt spelade han när han satt ner? Är inte alltför hemma på Timo men visst var det väl en ny?
Timo var grym och man blev nästan sugen på att köpa sån där skit med hans namn på. Bra skit alltså.
Säga vad man vill om Timo, hans leende smittar i alla fall verkligen av sig =)
Bandet säger tack för sig och vi i publiken säger tack för en grymt skön och fin spelning!
Det kommer snart fler bilder och texter från Way Out West.
en del av min stora dröm
Jag har alltid haft en dröm om att göra en film.
Det skulle vara en enkel film, men ändå med ett djup som skulle göra den bättre än alla andra.
Knepig kärlek och solsken skulle vara det enklaste sättet att beskriva den på.
Och om jag någonsin lyckas göra en sådan film vill jag att slutscenen ska se ut som den här bilden.
Fylld med knepig kärlek och solsken.
Tillägg: Petter är på mini-semester i Göteborg för tillfället. Bloggen uppdateras om tre dagar ungefär.
Då blir det bilder från både Liseberg och från Way Out West. Håll er vid liv tills dess. Om ni känner för det.
långt bort i väst
Igår blev det 100% klart att jag ska till way out west. Biljetten är beställd och jag är helt ÖVERLYCKLIG!!!!!!!!!
Helt jävla galet sinnessjukt att jag om nästan exakt fyra dagar står och hoppar sönder gräset i slottsskogen
till Arctic Monkeys!!! :D (observera smiley! sånt gör jag bara när jag är HELT UNDERBART GALET GLAD!!!!)
Om någon av er som läser min blogg ser mej där, hälsa grymt gärna! Det skulle göra mej väldigt glad =)
Vilka av er ska dit?
while my guitar gently weeps
with every mistake we must surely be learning.
mother nature's son
en enkel, underskattad och väldigt fin låt av beatles. ge den chans om ni inte har hört den.
(bortse från att jag gör en jävligt dryg min. jag är verkligen inte dryg, folk brukar säga att jag är väldigt snäll.)
älskar verkligen den här typen av kvällsljus i bilder.
så fint så fint.
arktiska apor
Känslokallt.
På ett jävligt bra sätt.
Och Alex har skaffat sig långt hår.
På ett jävligt bra sätt.
de mosade tomaternas revolt
min ketchup är förbannad.
dagar av filosoferande
Jag tyckte att det var dags för en uppdatering.
Och med hjälp av en billig och numera ganska sliten laptop + gammalt hederligt modem kan ni få det!
För tillfället isolerar jag mej nämligen från omvärlden i en liten stuga ute i den småländska skogen.
Dagarna spenderar jag genom att filosofera, sola, bada, teckna, skriva brev och gräva trädgårdsland.
Det sista är en del i min plan om att gå upp i vikt. Sedan Hultsfred har min vikt sjunkit till 56 kilo och om
man ser till min längd på nästan 1,80 så är det lite för lite enligt vissa personer tydligen.
Jag tror att i alla fall att grävandet ger mej lite mer muskler och då borde ju logiskt sett min vikt också öka.
Men nog om det.
Ni har säkert märkt att kreativiteten har lyst med sin frånvaro den senaste tiden på denna blogg.
Halvkassa bilder har blandats med trista landskap och cliché-artade solnedgångar.
Inte alls asgrymt men nu känns det som en ändring är på gång (kanske).
Under de senaste dagarna har jag nämligen inte bara grävt trädgårdsland utan jag har dessutom fått tid till
att skissa på lite bildidéer som jag länge haft med mig i tankarna.
Hela gårdagen satt jag i solen och lyssnade på bra musik (håkan, beatles, doherty m.m.) och tecknade ner
olika idéer. Äntligen kan jag säga att det faktiskt blev många bra!
Jag hoppas alltså på att inom en snar framtid kunna visa upp bilder som i alla fall är lite mer originella
än solnedgångar på öland.
Tills dess:
