på ålderns höst
I onsdags var vi i fotogruppen ute på ett grymt intressant uppdrag.
Vi hade i uppgift att åka till Överum (liten halvdöd ort i Kalmar län) och hitta en totalt främmande
person som vi skulle fråga om vi fick göra ett personporträtt av honom/henne.
I flera dagar innan var jag nervös över hur det skulle gå.
Men det gick hur bra som helst och här är en resultatet av mitt möte med Sven-Olof Andersson.
Sven-Olof Andersson, Olle, hade spelat klarinett i hela sitt liv.
Men för 10 år sedan så drabbades Olle av en hjärnblödning som gjorde att han
blev nästan helt förlamad i sin vänstra arm.
Han kan fortfarande lyfta armen men klarinetten ligger numera i en byrålåda.
Olle som ung. I mitten är det en bild på hans son och i nederkant en på hans fru
När Olles enda son var sex år gammal gick hans fru bort. Han hittade aldrig någon annan.
Men tack vare sitt spelande i Överums musikkår tog han sig genom sorgen efter sin fru ganska bra.
Här visar han en bild från när dom spelade i St. Petri kryka i Västervik. 
I över två timmar satt vi och kollade igenom hans gamla fotoalbum.
En kvinna hade han extra svårt att minnas namnet på. Han försökte ett tag men lyckades inte.
Men sedan två minuter efter att vi hade bläddrat förbi sidan ropade han "Doris var det!!"
Då hade minnet kommit tillbaka.
Olle berättade att när han var liten så hade det runnit en bäck där hemmet han bor på ligger idag.
Olle pekar på en bild som en vän till honom målade för många år sedan.
Olle ser sin egen spegelbild i en spegel som han själv har gjort.
"Nu fick du säkert en bra bild" sa han efter att jag hade tagit den här.
Det tycker jag verkligen också att det blev.
Olle hade så mycket att berätta. Det hela blev nästan lite sorgligt när jag var tvungen att gå.
Men lite kul var det att han ville bjuda mej på en nubbe innan jag gick.
Fast tyvärr så hade han slut på sin sprit så jag fick lite choklad istället haha.
I nästa vecka ska jag rama in det översta fotografiet och skicka i ett paket till Olle.
Som ett tack för att jag fick vara med honom ett tag och fota honom.
Jag hoppas att han blir glad av det.
väldigt bra porträtterat, petter! gillar första och sista fotot skarpt. alltid kul att höra på gamlas historier. fint!
men damn va många bilder haha! jag trodde vi va 2 eller 3 stycken? om dom ska ju vara klara på onsdag klockan 15 så din fotolektion blir nog inte så rolig..
personporträtt är så fint, du gjorde det skitbra
åh, du måste berätta om du får något svar av honom efter det att du skickat fotografiet.
när jag blir äldre vill jag också ha fantastiska historier att berätta om, sådana som nästan är lite för fina för att vara sanna. ungefär sådana som muminpappan skriver om.
åh vad fint. jag älskar gamla människor. och du gjorde det riktigt bra. jag älskar bilderna.
men gud, vad fint!
åååh :D men gud att han såg nästan precis ut så som jag hade föreställt mig när du berättade!
jättefint alltihop!
gu va duktig du är på att fota!
åh, han blir nog jätteglad!
Nu sitter jag ju nästan här och gråter. Gammla gubbar är jag väldigt svag för.
FINA BILDER!
så fint du skrev. och vilken intressant uppgift att göra, jag tror att han kommer bli riktigt glad med ett inramat fotografi.
så fint alltså, verkligen..
oj, jag blev helt tårögd av detta. helt fantastiskt fint. bilderna är underbara. jag älskar uttrycket i han ögon på den första bilden. och den sista bilden är hur bra som helst.
vilka fina foton! något ganska sammanträffande är att mitt sommarställe ligger i Björnsholm, inte alls långt i från Överum!
HERREGUD VAD FINT!!!!
Fantastiska bilder. De två sista är mina favoriter.
gud så fint!
vilken spännande uppgift, fast jag skulle dött av nervositet och inte vågat ...
men riktigt bra blev det iallafall. :)
åh, jag blev nästan tårögd! himla fint alltsammans!!
åh vilken snäll person han verkar.
och vad gulligt av dig att tänka på honom och skicka en bild till honom som tack :)
så mysigt! Älskar att sitta och lyssna på gamla när de berättar om sina liv. Det var så annorlunda då!
Petter, du coola individ!
Jag har en fråga. Ingen sådan där "vad använder du för fotoutrustning"?-fråga. Nehej. Här är en spännande en:
På engelskan håller vi just nu på med ett muntligt + skrifligt arbete om musik (måste bara säga här att det uppskattades rejält utav mig!). Vi var tvugna att välja ett band från ett engelsktalande land (och när jag fick reda på det ville jag att finland/sverige skulle bli engelsktalande. men nehej). Hur som helst så valde jag Arctic Monkeys och du har jag bilder på dem från wow. Så, jag undrar, helt enkelt, om det är okej om jag lånar dem till att klistra på min plansch?
Ursäkta om allt blev rörigt och knasigt och bara massa nonsens, jag är ganska trött (så här klockan 4 på en lördag eftermiddag. inte okej!). Ha det fint!
Wow! bilderna är underbara. Jag skulle absolut vilja göra något liknande!!
härligt dokumentära. förbannat bra rent ut sagt! speciellt den sista bilden; en riktig killer! mera tack
vilken otroligt härlig människa han verkar vara! och vilken lycka att du fått ta del av det.
bilder är hemskt fina, du har verkligen fångat en fin känsla!
ha det!
underbara bilder. du är så himla duktig
Åh, Gud, så vackert.
ÄLSKAR det här.
så fint.
åh, så vackert. jag älskar gamla människor, jag blir alltid småkär i dem. det här är ett sånt där inlägg jag kommer spara och titta på flera flera gånger.
fint att du skickar honom ett fotografi också. jag tror han blir jätteglad.
Åh, nu blev jag helt varm i själen. Tack!
Åh. Så himla fint. Livshistorier är banne mig bland det bästa.
Håhåhåhåå! Underbart, monsieur.
I ÖVERUM AV ALLA STÄLLEN! Jag har då aldrig stött på en annan människa (utanför min släkt) som har en aning om vad det är för ställe! Jag, hm, blev lite förvånad helt enkelt, när jag adderar in västervik i ekvationen känns det dock inte längre lika otroligt att ni åkte till överum, det är ju inte så värst långt därifrån. Min släkt har bott där en hel del, min pappa växte upp där med sin mamma, pappa och fem syskon. Dock har alla flytt det gamla brukssamhället nu. Men det är något charmigt med Överum trots allt, jag kan lätt romantisera småstadsidyllen där alla känner alla trots att jag förmodligen (verkligen) skulle vantrivas på ett sådant ställe. Det är mycket jag förknippar med Överum. "Nilssons Cykel och motor"-skylten hänger kvar fortfarande, trots att min farbror stängde ner den affären för tjugo år sedan. Och någon pizzeriaägare (eller var det pizzeriaägarens fru eller bror eller något) blev mördad med flera knivhugg i ryggen (inte särskilt idylliskt, snarare skrämmande). Den gamla textilfabriken brann ner. Jag brukade åka på julfester på gamla hotellet när jag var liten, då brukade jag dricka hur många "mjöltrekanter" (kaffemjölk du vet) som helst. Och en bit utanför "stadskärnan" ligger sjön Ryven, där min farmor har en väldigt, väldigt vacker sommarstuga som ligger för sig själv om man bortser från herrgården precis intill. Överum är så väldigt många olika saker för mig, och jag har oräkneliga barndomsminnen därifrån. Nu fick du en väldigt lång berättelse om Överum, men ja, det var så märkligt att du skrev om byn.
så himla fina bilder verkligen.
så himla fint och berörande, verkligen.
