det finns en chans
för konstigt nog så tror jag att det ändå alltid finns hopp, även om det känns hopplöst.
mycket fin bild. (btw, vet inte om min förra kommentar publicerades)
varje gång jag tittar in på din blogg är lika underbar . på något märkligt sätt ger du mig lite hopp om att jag inte är helt ensam eller att världen är helt förstörd .
har sett på the big blue hela dagen så bilden passade ganska bra :') den var helt sjukt fin somvanligt, verkligen, och det finns alltid hopp! tiden är alltid hopp om inte annat :) kram
kändes som en makalöst fin mening att läsa just idag. vet inte varför, men den satt där den skulle :)
ja, det är verkligen så.
och underbar bild.
jag tar ditt råd Petter.
Precis dessa ord behöver jag höra nu. Jag har tentainlämning på onsdag innan 12.00 OCH JAG ÄR INTE ENS HALVVÄGS! Hopplöst. Min vän Anton peppade mig nyss och sa att panikskrivande ofta brukar sluta bra, och jag hoppas verkligen att det gör det för mig nu. Hoppas på det hopplösa.
och så ett svar på din kommentar: jag lovar dig att du inte blir besviken!
alla borde tänka som du!
svar: Hahaha, men det är ju iallafall tur att Stjärnfallet är en bra låt. Annars brukar alltid jobbiga och dåliga radiolåtar fastna i huvudet.
och tack så mycket!!
så är det nog. även fast jag har jäklit svårt att hitta hoppet just nu. men men. jag har tak över huvudet och mat i magen så jag ska väl vara glad. inte för att det gör en hopplös. ehhh, jag är för trött men jaja. jag tycker att allting är hopplöst nu iallafall. som en groda utan ben. nej god natt.
fint att texten på bilden nästan är gömd
Det är så jag ska hoppas; på det hopplösa. Jag vet att han aldrig, aldrig kommer att acceptera mitt liv, min verklighet, min existens. Jag vet att hans inre alltid kommer att skrika när han ser mig. Men jag hoppas ändå, hoppas att han ska sluta leva i lögn och berätta för mig. Berätta allt det där jag redan vet.
Tack, Petter. Hela natten har jag vridit och vänt på mig, ångesten har skavt mot lakanen. Nu vet jag. Jag ska hoppas även om det känns hopplöst. Kanske kommer han att berätta att han önskat livet ur mig i 15 år.
(du förstår säkert ingenting av all denna nonsens jag skriver, men tack, det var mest det jag ville säga)
Det var aldrig meningen att du ska känna tvång till att skriva mer än ett "varsågod" tillbaka. Jag hade nöjt mig med det.
Det var inte heller meningen att jag skulle öppna mig så mycket som jag gjorde. Jag insåg det lite för sent. Men jag tror någonstans att det är bra att vara öppen. Jag har i hela mitt liv tryckt ner mig själv med hjälp av tunga tankar och minnen. Jag har levt under jorden. Det gör jag inte längre. Luften kan fånga mig och på nåt sätt älskar jag känslan av kalla vindar som lindar om mina ben.
Och jag behöver inte "de rätta orden" för att känna att du bryr dig. Jag känner att du gör det, och tack. Verkligen. Det är i sådana här tillfällen jag känner extrem tacksamhet till Internet.
Ta hand om dig också. Kram!
s: haha, jo men det är väl ganska så klokt! ibland önskar man att man såg hoppet i det hopplösa, lite mer än vad jag brukar. Jag räknar mig själv som en optimist faktiskt, men det funkar ju liksom inte alltid.
haha ja, visst är det!
Så himla fint, ser ut som ett omslag till någon film
Man måste nog hoppas även fast allt känns hopplöst, annars blir det nog inget mer än bara hopplöst. Haha rörigt :)
Underbar bild, som alltid.
jag kom precis in på din blogg för första gången.
gud vad jag har missat något, JAG ÄLSKAR DEN!
grymt fina bilder allihopan, hoppas att du får en bra dag :)
kram
åh vad fint!
undebart!!
älskar denna bilden
