festen fortsätter på ny adress

THIS IS THE END!

 

 

Idag är en speciell dag. Idag är dagen då jag skriver sista inlägget här. Men det är långt ifrån så deppigt som det låter.

För några dagar sedan kontaktade Radar Magazine mig och frågade om jag ville flytta min blogg till dom i samband med deras nylansering. Jag svarade helt enkelt "ja".

Så om ni vill fortsätta följa mig och mina sporadiska inlägg med bilder och tankar går det alltså utmärkt att göra det på:

 

radarmagazine.se/sgtsalt/

 

Ändra gärna i era RSS-flöden/länklistor om ni har några. Bloglovin sköter sig självt och flyttar över alla till den nya adressen.

Men det kan ju ta en stund så klicka HÄR om ni vill fixa det på studs.

 

Det är med viss sorg jag lämnar den här bloggen, men det kommer bli bra det här tror jag. Lev väl.

 

 

 

. . .

close encounters

 

 

Ni vet såna där clip-shows som tv-serier ibland tvingas göra? Då skriver dom ihop ett relativt enkelt nytt manus, samlar ihop material från tidigare avsnitt och använder sedan det redan färdiga materialet till scener i det "nya" avsnittet. Det här är nog lite bild-motsvarigheten till ett sådant avsnitt.

 

Det går att hitta små spår från ganska många av mina illustrationer i den här faktiskt. Nu har jag dock varit lite duktig och ändå förändrat en hel del, men fortfarande kan man hitta något från minst tre av mina tidigare grejer tror jag.

Nyckeln till framgång är ju att låna, referera till och bli inspirerad av sådant andra duktiga människor skapat. Det här är lite så, fast jag valde att låna, referera till och bli inspirerad av mig själv istället. (Egentligen är jag inte så egocentrisk, men det var lite kul att komma fram till den slutsatsen).

 

God fortsättning!

 

. . .

Del 9. Rivieran, zombieapokalypser och hemfärden!

 

Vet ni vad, nu är det dags för sista inlägget från 2012 års tågluff. Det blir ett rätt långt, men ändå komprimerat, inlägg om den sista veckan innan vi kom tillbaka till Sverige. Enjoy.

 

 

Efter att vi hade lämnat Gardasjön tog den ena halvan av våran grupp flyget hem till Sverige. Deras respass gick ut tidigare än mitt och Boris så nu var vi själva, utelämnade till ödet i Europa.
Nåväl, vi gjorde det bästa av vår nya situation och drog till Franska Rivieran. Närmare bestämt Nice.

 

 

Vi bodde på ett av Frankrikes bästa hostel och frukosten var ju faktiskt rätt speciell med gott bröd, yoghurt, oboy(!!), juice och ca 20 olika sorters flingor. Lite overkill där med valfriheten men gött ändå!

 

 

 

Vi hängde på stranden hela dagen, det franska vattnet var det bästa på hela resan och vädret var perfekt.

 

 

På kvällen blev det för mycket av det goda, men trots det en bra kväll med sköna minnen. Boris somnade i ett bagagefack (och nån annanstans) och jag fick det stora nöjet att se några finländare dra i sig sju shots bara sådär. Hujedamig.

 

 

Morgonen därefter drog vi ut på vägarna igen! Tanken var att vi skulle vidare till ett hostel i en stad längre ner längs kusten som hette Toulon. Oj oj så vi skulle ångra det sen..

Först och främst låg vårat hostel inte inne i Toulon, nej utanför! Fair enough, vi åkte ett par mil till. När vi klev av tåget möttes vi av detta. Ödemarker, tomma gator och inte en enda människa eller vettig karta någonstans. Hujedamig.

 

 

Så vi började gå.

 

 

Hittade en dörrmatta i väggrenen. Funderade lite över scenariot som ledde till att den hamnade där.

 

 

Hittade den där tv'n från Tyskland! Kärt återseende.

 

 

Vi kom in i nåt slags bostadsområde, men fortfarande inte en enda människa nånstans.

 

 

Började undra om folk hade flytt undan nån slags zombieapokalyps eller liknande (men så insåg vi att det bara var söndag).

 

 

Hittade dock ett huvud utan kropp.

 

 

Och en gitarr utan hals.

 

 

Vi fortsatte att gå och gå. Såg äntligen en stad vid horisonten och hoppet tändes i våra ögon.

 

 

Sedan blev vi lite deppiga igen när vi hittade blommor efter offren i nån slags trafikolycka.

 

 

Träffade dock en fin katt som fick oss att glömma bekymren för en stund (som ni märker gick humöret upp och ner en del).

 

 

Kål.

 

 

 

Hittade en skylt. Tänkte att snart, snart kommer vi fram till en vacker stad med vita hus och fina gator.

 

 

Jävla skylt.

 

 

Till slut kom vi ju dock fram till vårat 5-stjärniga hotel. Vi hade tv på rummet och Boris slängde genast på nån sportkanal för att kolla fotbollen.

 

 

Liverpool fick storstryk = Boris ballade ur och slängde tv-dosan i väggen. Bästa avslutet på en fantastisk dag!

Nej men faktiskt, vi hade hamnat mitt ute i ingenstans (på en söndag) och det var minst ett par mil till havet så efter en natt i den hålan drog vi vidare till Marseille!

 

 

Kanske den finaste staden på hela resan enligt mig! En slags blandning av lyxig riviera och sunkig fransk slum.

 

 

 

Det fanns dessutom en strand med lika varmt vatten som i Nice.

 

 

 

Statyn med persikostjärten var stadens mittpunkt. Bara det gör ju Marseille till en himla kul stad!

 

 

Träden hade ögon.

 

 

 

På kvällen teamade vi upp med en annan svensk som bodde i sängen bredvid oss på vårat hostel och gick en sväng.

 

 

 

 

 

 

Och efter den kvällen började sedan officiellt våran hemresa.

 

 

Vi lämnade ett sommarvarmt Marseille i gryningen.

 

 

Och kom fram till ett iskallt Paris vid lunchtid. Kändes lite sådär att komma dit i shorts när det var 7 grader i luften..
Vi hittade iallafall ett hostel nära stationen och där träffade vi en spanjor som var i Paris över höstlovet. Tillsammans körde vi en turisttur genom Paris, gick på muséer och sånt där.

 

 

 

 

 

 

 

Vi var vid det där tornet också (var dock mer intresserad av fåglar än eiffeltorn).

 

 

 

 

Sedan sov vi sista natten på ett europeiskt hostel. Nästa dag åkte vi tåg till Lille där vi bytte till ett tåg mot Bryssel. Från Bryssel åkte vi till Köln och från Köln med ett nattåg till Köpenhamn. Resten kan ni nog räkna ut.

 

Ja, det var alltså våran resa genom Europa. En fantastisk resa med mycket skratt och fina minnen. Nästa år blir det tågluff igen!

 

Katten och jag tackar för oss.

 

Slut på sista delen.

 

. . .

Del 8. Ruiner, fikon och luddiga bollar

 

Vi började dagen på stranden. Vattnet var bara tillräckligt varmt för ett snabbt dopp, sedan var det solen som gällde.

 

 

 

Sen på eftermiddagen var det dags för resans andra bergsbestigning!

 

 

Vi klättrade.

 

 

Här försökte jag hålla balansen i över 75 graders lutning, lättare sagt än gjort.

 

 

Första hindret, en vägg! Vi försökte oss på kringgående rörelser men misslyckades. Efter lite pepptalk tog vi oss dock i kragen och klättrade över.

 

 

Andra hindret, vi hamnade på någons gård! Men vi tog det piano och njöt av utsikten en stund.

 

 

(Vänta 5 sek så kommer det en informativ inringning som visar vart vi bodde!)

 

 

Jag lånade några fikon.

 

 

Men det gillade inte folket som bodde där så vi fick smita iväg. Bättre fly än illa be om ursäkt på italienska. Nåja.

Vi nådde vårat mål, en ruin! Ursprungligen ett stort slott byggt av romare och kelter på 1200-talet. Författaren Goethe (Den Unge Werthers Lidanden) hängde tydligen här en gång i tiden också. Fast redan då var det ju en ruin.

 

 

Boris kikade fram lite här och var.

 

 

 

 

 

 

Det fanns en massa att glo på däruppe helt enkelt.

 

 

Det fanns grottor.

 

 

Det fanns getter.

 

 

Vissa getter hade luddiga bollar på halsen.

 

 

Det fanns varningsskyltar.

 

 

 

Fast utsikten var ju ändå skönast.

 

 

Sen så blev det lite väl mycket av allt som är coolt, spännande och fint här i världen, så vi började gå neråt igen.

 

 

 

En lång och slirig väg hem.

 

 

När vi kom hem hade månen gått upp och våra fina resepolare hade korkat upp öl och vin i stora lass. Bästa avslutet på en bra dag.

 

Slut på del 8.

 

. . .

Del 7. Blå sjöar, blå berg och blå kjolar

 

Efter Venedig åkte vi som sagt längre in i Italien till Gardasjön. Där möttes vi av vykortsvyer och mäktiga berg i kubik.

 

 

 

 

Vi gick mest runt med hakan i backen och var imponerade. Bilderna visar bara en bråkdel av hur mäktigt allt var på plats.

 

 

 

Efter en kalasfin kväll gick vi tillbaka till hotellet och sov som kungar i rena vita lakan för första gången på resan. Så gött.

 

(Nu blev det här ett rätt kort och enformigt inlägg men nästa blir ett riktigt låååångt mastodont-inlägg, det lovar jag.)

 

Slut på del 7.

 

. . .

Del 6. En get, en dansade katt och Venezia

 

Efter att ha upptäckt Kroatiens berg och dalar tyckte vi alla att det turkosblå havet och solen lockade mer än äventyr.

 

 

 

Men (and women) who stare at goats.

 

 

 

 

Fint.

 

 

Vi spenderade hela sista dagen vid och i vattnet och sedan tog vi farväl till ön Krk och dess dansande katter.

 

 

Sedan bar det av mot Italien och Venedig!

 

 

En sovande Boris under ett långt stopp på centralstationen i Villach.

 

 

Venedig!

 

 

En riktigt schysst pizza fick bli första måltiden i den nya staden.

 

 

 

Vi strosade runt på stan som man gör och bör när man kommer till en ny stad, sedan tog vi igen lite sömn på rummet. På kvällen gick vi ut.

 

 

Vi åt på restaurang, kollade på folk och satt utanför en katedral och lyssnade på kvällens konsert som ekade ut över gatan. Det var väldigt fint.

 

 

 

Sedan var Vendig avklarat. Sammanfattningsvis var det väl precis vad man hade förväntat sig, men fint ändå.

 

 

Efter Venedig åkte vi längre in i Italien mot Lago Di Garda, även kallad Gardasjön! Fantastiskt fint ställe om ni undrar.

 

Men mer om det nästa gång. Slut på del 6.

 

. . .

 

Del 5. Medelhavet, katter och svindlande höjder

 

På resans tolfte dag kom vi till ön Krk i Kroatien. Första intrycket var mulet, kallt och blåsigt men vi lekte och hade rätt kul ändå.

 

 

 

Det fanns gott om luriga katter!

 

 

 

 

Andra dagen på ön gav vi oss ut på äventyr med siktet inställt på byn Baška på södra udden av Krk.

 

 

Det fanns gott om katter även där.

 

 

Första målet blev en kyrka uppe bland bergen.

 

 

 

 

 

Vi klarade av första etappen och kom fram till kyrkan! De andra gick neråt byn igen medan Boris och jag fortsatte.

 

 

Vi hade ett tydligt mål, ni kan säkert gissa vilket.

 

 

 

 

Boris höll balansen, Freddie Mercury-style.

 

 

Det var fantastiskt bra grepp (rena rama klätterväggen) hela vägen upp men AJ så ont man fick i händerna..

 

 

Vi blickade bakåt, men inte i ilska (obs. popkulturell-referens!).

 

 

 

 

 

 

 

Vi nådde toppen! Utsikten var fantastisk och känslan av vinden i håret när man blickade ut över den blåa viken var rätt oslagbar.

 

Interesting-fun-fact: Precis efter denna bild dog kamerabatteriet (och jag tackade högre makter för att det hade hållit hela vägen).

 

Slut på del 5.

 

. . .

Del 4. En pudel, amfibie-bussar och luffare

 

Efter Prag bar det av till Budapest i ett par dagar.

 

 

 

 

Efter några timmar på tåget (delade kupé med en hund, därav en suddig på bild på en pudel) så kom vi fram till Budapest.

 

 

I Budapest var det helt normalt att bussarna åkte på floden istället för gatorna.

 

 

 

Värmen var rätt "all-over-the-place" så vi chillade i en park en lång stund innan vi orkade göra något annat.

 

 

Första kvällen drack vi farligt billiga mojitos på en utomhuskrog i stan och morgonen därefter mådde vi alla rätt skit.

Slitna som vi var behövdes återhämtning, så vi spenderade kvällen på ett av Budapest's välkända termal-badhus och njöt som bara den.

Där fanns varmt vatten, kallt vatten, illaluktande vatten, blått vatten, grönt vatten, gubbar som spelade schack i minimala badbyxor.. you name it, stället hade allt.

När vi fått nog av bad gick vi hemåt och dagen efter åkte vi i gryningen vidare mot sydligare bredgrader: Kroatien!

 

 

 

Vissa var trötta. Jennie tog hobo-looken till nya nivåer.

 

 

 

Vi kom fram till hamnstaden Rijeka på kvällen och övernattade på en hostel vid hamnen. Dagen därefter drog vi vidare till ön Krk!

Slut på del 4.

 

. . .