SgtSalt

Ge mig sommar och bakgårdar där det ligger vodkaflaskor i buskarna. En sån här bakgård. Och en sån här sommar.

. . .

Köpte mitt livs första kalender idag. Sen satte jag mig ner, lyssnade på Dylan och blev mig själv igen.

. . .

Efter några tunga dagar med feber och allmänna mindervärdeskomplex kändes det som en bra sak att göra.

Jag tänker inte komma tillbaka till den här bloggen förrän jag tycker om fotografi igen.
Det är alltid lite pretto att säga sådana saker men faktum är att jag har förlorat nästan all känsla för foto.
Och att jag går på en utbildning som gör mig till yrkesfotograf känns skrattretande.

Det jag vill nu är bara att göra annat. Som att läsa Norwiegan Wood och äta valnötter, träffa fina vänner, dricka öl,
ta promenader, umgås lite med min "nya" familj, dagdrömma om nya lägenheten och sova bättre.

Det är sånt jag tycker är fint.

Nytt år, nya förhoppningar. Jag tror detta år kan komma att bli det bästa någonsin.
Visserligen är det svårt att toppa ett fantastiskt 2010 men jag är en hoppfull, förväntansfull, full och allmänt positiv grabb.
Nu lutar det åt att sova men vem vet, det nya året har ju precis börjat.

. . .

Äntligen hemma, dock med en förkylning. Men lite The Plan och annan go musik lindrar på ett fint sätt.
Familjen saknar tyvärr en medlem i år men en fin jul ska det bli ändå.

Hoho ser fram emot att enligt traditionen vara den som äter upp alla valnötter innan julafton i år också.

Fred på jord, lev väl.

. . .

Vågar inte säga något, vågar inte hoppas på något. Inte riktigt än. Men det kan bli så jävla bra nu!

Snart. Mycket snart.

. . .

Just nu vill jag befinna mig på en segelbåt påväg till något problemfritt drömland i fjärran.
Har ingen fungerande tid eller inspiration till varken egna projekt, texter eller bilder. Behöver riktig tid.

Avskyr att vara osäker på framtiden, hatar att jag snart inte har någonstans att bo, ogillar att frysa om näsan.

(Och att poänglöst klaga på livet känns inte heller särskilt fint.)

En skänk från ovan vore faktiskt ganska trevligt, men så tror jag ju inte på en gud.

. . .

Snart sitter jag på ett tåg mot huvudstaden och hoppas på fina dagar (Kanske Shout Out Louds på Debaser!)

Well, lika bra att börja packa nu. Peace!

. . .

Detta var vad jag sysslade med i söndags. Ett projekt där jag fick jobba ihop med en make up-artist, astrevligt!
Hon gjorde en väldigt bra jobb och jag blev nästan helt nöjd, vilket är ett riktigt bra betyg från min sida. Alltid perfektionist.
Modell är Ellen (som även går i min klass). Gå in på hennes blogg och säg att hon har fina fötter så blir hon glad!

Det var nog allt, peace!

. . .

"We're on our way home.."

. . .

I Göteborg har den gråa hösten börjat och varje morgon är gräset är frostigt vid busshållplatsen.
Känner mig nostalgisk när jag går ut klockan 8.23 och lyssnar på Beatles, While My Guitar Gently Weeps.

På andra sidan Sverige plockar mina föräldrar äpplen och gör paj med mycket kanel.
Det är nog sånt jag saknar ibland.

. . .

Självinsikt är nyttigt och idag insåg jag att det ofta är så att jag blir som minst inspirerad när jag är mår som bäst.

Det var en lite oväntad insikt eftersom jag alltid hävdat motsatsen, men samtigt ganska förståeligt.
Jag har helt enkelt inte tid till att gräva ner mig i svåra filosofiska träsk fyllda av små fina clicheér och vackra popcitat.

Hursomhelst så fick vi en liten eftermiddagsuppgift om att göra ett självporträtt i stil med hur man är som person.
Det hela gick väldigt snabbt eftersom jag är en pojke med enorm kunskap om mig själv (halvsanning).
Moln. Fåglar. Himmel. Solsken. Stryka-undan-luggen-lite-för-ofta. Fin tröja. Röd knapp. Lite klurig. Lite töntig. Lite snäll.

Mycket jag.

. . .

Jag är mycket medveten om att saker och ting aldrig är bestående. Mycket väl medveten.
Men det hindrar mig inte från att älska det mesta i livet jag lever just nu. För det går ju så jävla bra.
(Och plötsligt känns ett berg av disk mer hemtrevligt än som ett problem. Det är fina tider.)

. . .

Blir som i psykos av att lyssna på det här. Men jag gillar det. Mycket.

. . .

Tillsammans med musik och sol är Saltholmen finast just nu.

. . .

. . .

Det är nu utan tvivel höst i Göteborg. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få vara med om det såhär på riktigt.
Och då och då känns det ju en smula vemodigt att veta att inget kommer bli som förr igen, men av samma anledning
känns det faktiskt också rätt bra.

Livet tar trots allt ganska fina vägar till framtiden ibland.

. . .

Nästan hela dagen har det varit konstant gbg-regn och jag dömer inte himlen för att gråta en dag som denna.
Att hela 5,7 procent av vuxna röstberättigade människor inte kan se kopplingen mellan SD och nynazismen är inget annat
än skrämmande, förjävligt och helt ofattbart.
Och att mångkulturen skulle vara ett hot mot Sverige kan kanske vara bland det största och sämsta skämtet någonsin.
Jag kan absolut hålla med om att integrationen har misslyckats på många håll i Sverige, men om man anser det röstar man inte på SD, ett parti som ALDRIG någonsin kommer kunna sudda ut sitt förflutna i varken Vitt Ariskt Motstånd, BBS,
Nordiska Rikspartiet eller någon annat skit. Punkt slut.

I övrigt går allt väldigt bra i Göteborg. Rummet jag hyr har dock ett extremt knarrande golv men jag har redan lärt mig var man ska kliva för att inte väcka hela huset. Klar framgång!
Imorgon ska det bli sol och då ska jag se till att sticka ut på en riktig upptäcksfärd. Några tips?

. . .

Oho så nu är det snart dags att kliva på bussen. Mot Västra Frölunda. Mot Göteborg. Mot något nytt.

/ Förväntansfull pojke

. . .

.. in perfect harmony

. . .

Funderar, filosoferar och planerar men det mesta raserar.

Dock löser musik många problem och därför gör detta min afton. God kväll.

. . .