everything looks perfect from far away
Det kan vara den obligatoriska semesterbilden, alla samlade med präktiga leenden mot kameran, en bild av utsikten från det där berget man har varit på säkert hundra gånger, eller kanske en bild av hunden som gör en rolig min eller ser allmänt söt ut.
Bilden i sig är mest en dokumentation och med tanke på hur många liknande bilder som redan finns har den ju egentligen bara ett värde för den som tagit den och de som känner igen motivet.
Men det är just därför är bilden speciell, eftersom den är så personlig och totalt likgiltig för de flesta andra som ser den.
Ni tänker antagligen om bilden ovan "jahopp ännu en jävligt mesig bild på en solnedgång, tänk så originellt va!".
Själv ser jag den sjön som jag lärde mig simma i och den flyttbrygga som jag dök från första gången när jag var sju år gammal.
Jag ser en solnedgång som aldrig är sig lik, trots att jag under åren säkert hunnit se tusentals från samma plats.
Jag ser små svallvågor från en lom som simmar iväg och minns hur det alltid var lite läskigt att höra hur den ropade ut över sjön om kvällarna när man skulle sova som liten.
Kort sagt så är den här bilden ganska så mycket mer än bara en bild för mig.
. . .
så fint, väldigt roligt att läsa med bilderna till! Lom alltså, vad läskig den låter, hjärtskärande :o
Jag såg bilden och tänkte : Vanlig, helt okej bild. Jag läste texten och tänkte sen: Fantastiskt vacker bild.
Vilken grej. Fint skrivet.
åh, fin text fin grej!!sen kan dessa bilder med reflektioner i vattnet väldigt häftiga om man vänder dem upp och ned måste jag bara påpeka (ungefär såhär menar jag: http://chessclub.blogg.se/2011/june/upsidedownside.html#comment)
xx
vackert som tusan.
hehe jag minns faktiskt också den där fågeln från somrar ute på landet. ett väldigt skumt läte minst sagt.
tycker du får fram en väldigt viktig (och fin!) poäng här. keep up the good work :))
Vilken fin bild :D
Haha, fett söt sjuåring!
Haha. fattar precis vad du menar. det är så jag har funderat lite över mina egna bilder o motiv. är de egentligen så speciella eller blir de bara speciella för mig därför att jag har så mycket minnen och känslor förknippade med dem.
Och det är lite så jag brukar göra rent allmänt. När jag är ute nånstans och vill komma ihåg känslan, då knäpper jag ett kort, vare sig det är med mobilen eller kameran, och motivet i sig har heller inte Alltid så stor betydelse, utan bara för att på nåt sätt lyckas spara minnet och känslan.
Häromdan skickade jag tvåhundra bilder på framkallning så nu har jag börjat smycka mitt rum med dem, älskar att sätta upp minnen och känslor på väggarna. Det får mig också att känna mig lite mindre vilsen i dessa tider. Påminna mig själv om att livet inte alltid varit så här komplicerat o turbulent.
Väldigt fint och tänkvärt inlägg i alla fall! och jag älskade alla länkar, haha. Kul idé!
Kram
helt galet vad bra.
Fint!
Förstår precis vad du menar, Petter. Så tänker jag också med såna där bilder som anses "vanliga". De betyder ju alltid något för dem som tar dem, eller ja, för mig i alla fall. Så fint inlägg och fint också att få höra från dig lite här!
Tack för fina ord, blev ett alldeles ypperligt sällskap till kaffet :)
så fint, så fint.
så. precis så.
sv: tack för din fina kommentar, uppskattar det verkligen.
