"behind every cynic lies a bitter dreamer"
Igår, i en nästan tom biografsalong, såg vi Broder Daniel Forever.
Den var underbar.
Fantastiskt filmad, fantastiskt klippt, fantastisk musik och ett fantastiskt band.
En otroligt bra början med en klockren voiceover från Henrik tar start med Middleclass, den första låten dom
spelade under avslutningskonserten i Göteborg och Way Out West.
Sedan säger Henrik med ett halvnervöst leende
- Vi är bara ett band.
Det är verkligen så sjukt cliché men jag älskar det så jävla mycket ändå.
Jag kan verkligen förstå att många tycker Henrik är dryg men jag kan bara inte tycka det själv.
Inte nu.
- Vi är födda i en tid efter alla krig.
Det var början på den bästa scenen i en dokumentär jag någonsin har sett.
Tillsammans med Henriks fina filosoferande visas bilder på övergivna silos, lyftkranar och bäst av allt:
En stor parkeringsplats med exakt likadana bilar.
Why is it so we die just as copies?
If it's so we're born originals.
Jag tyckte verkligen om övergången mellan Theo's glada minnen om hur Anders glömde öppningsakorden
och Henriks allvarsamma prat om hans självmord. Även det, tillsammans med scenerna då Henrik är på
plats i sin gamla skola, var en av de finare i filmen.
- : -
Med en grym blandning av fina ärliga intervjuer och underbara konsertscener (speciellt No Time For Us)
var denna dokumentär mer än bra. Jag tyckte om och uppskattade den grymt mycket.
För övrigt var det helt fantastiskt fint att se Anders föräldrar sitta vid sidan av scenen under konserten.
När Theo och Pop-Lars gick fram och gav dom en kram var det väldigt rörande och fint.
Och eftersom detta lär bli det sista man får se från BD vill jag påstå att dom går ut med flaggan i topp.
Till skillnad från många andra band fick dom verkligen en vacker avslutning.
den var helt fantastisk. jag hade turen att se den på en förhandsvisning första juli redan. det fina var att den verkligen visar en sida av bd som många bortser ifrån, en som inte behöver vara svart eller vit.
& alla intervjuer är så fruktansvärt charmiga. jag älskar den vid biljardbordet.
åh ja den vid biljarden var fin! den kändes så
ärlig, som om dom hade glömt bort alla kameror.
bd har så många sidor som aldrig visats upp på
det här sättet förut. det gillade jag verkligen.
oh ja visst var den helt underbar! ^^
du skriver väldigt fint ska du veta :)
den var verkligen underbar, synd att inte fler går och ser den..
jag såg den för några veckor sedan, och jag satt med tårar i ögonen och rysningar nästan ungefär hela filmen. den lyckades fånga känslan helt enkelt, och man ville aldrig att den skulle vara slut, för då tog ju allt slut?
sedan måste jag också passa på och skriva att dina bilder är underbara, nu måste jag upprepa mig och säga att dom också fångar känslan, men det är bara helt sant! du är bra.
åh jag skulle vilja träffa dej på riktigt och prata om filmen med dej!
känns som du upplevde den så himla fint.
himla fint sagt om mina bilder också, blir väldigt glad av så snälla ord!
Kan inte förstå att jag inte sett den ännu.
sv. jag lovar!
